Jag läser en notis i en tidning som jag inte ville läsa just nu. Den handlar om att gifta personer har större chans att överleva de första tre månaderna efter en hjärtoperation än en ensamstående. Ibland är det olika om det är man eller kvinna men i detta fallet spelade det ingen roll om den gifta var man eller kvinna. Jag tror det var 30 procent större chans för gifta att överleva hjärtoperationen. Eftersom jag är ensamstående och förmodligen kommer bli tvungen att genomgå en hjärtoperation den närmaste tiden är det inget jag vill läsa.
Men överlevnaden efter en hjärtoperation är hög så chansen är ganska stor att man skall överleva en hjärtoperation och bli mycket bättre än innan. Men det är det här med procentsatser kan i många fall låta väldigt höga även om det man jämför är mycket låga från början.
Nu vet jag att man kan klara av en hjärtoperation eftersom jag gick igenom en Bypassoperation för 15 år sedan. Under många år var livet mycket bättre och den gjorde att jag kunde arbeta fram till min pension för några månader sedan. Men min pensionstillvaro började inte så bra. Jag fick akuta besvär med andningen vilket efter flera undersökningar förmodligen beror på en dålig hjärtklaff. Skall in och göra en kranskärlsröntgen för att kolla hur illa det är.
Att börja min pensionärstillvaro genom att behöva genomgå en ny hjärtoperation känns inte så kul. Fast jag borde ha förstått att det var något fel eftersom jag blev så trött de senaste åren. Ofta fick jag lägga mig efter jobbet för att vila och somnade då. Men jag trodde i min enfald att det berodde på dålig kondis. Jag vet inte varför dem riktigt akuta problemen visade sig först efter några veckor när jag slutat jobba. Det tog emot när jag skulle andas. Och det som var lite märkligt var att det inte var så mycket när jag ansträngde mig när jag var ute och gick. Utan det kunde komma lite när som helst och särskilt på nätterna blev det lite svårt.
Jag tycker att jag borde ha förstått att det nog var problem med hjärtat eftersom jag gått igenom det en gång tidigare, men det kändes annorlunda den här gången. Förra gången så gick jag till doktorn för mina besvär eftersom jag inte kunde sova ordentligt och blev så fruktansvärt trött. När jag la mig ner blev kroppen pigg och det lät som om det fanns en massa vatten i lungorna. Dessutom fick jag ofta ont i vänster arm. Min doktor skickade mig den gången direkt till akuten på sjukhuset och jag blev kvar där i fyra dagar. Jag blev av med 3,5 kg då jag fick vattendrivande tabletter och fick ur mig massor med vatten.
Jag har inte fått den slutgiltiga domen för dagens besvär ännu utan skall in på en kranskärlsröntgen. Eftersom det är 15 år sedan jag genomgick min bypassoperation vill man kolla om det behöver göras en ballongsprängning av mina kranskärl. Har det blivit nya förträngningar kan det ha påverkat hjärtklaffen som nu verkar vara påverkad. Dessutom måste de naturligtvis kolla hur illa det är med hjärtklaffen man misstänker är dålig. Men av det som hjärtläkaren har sagt förstår jag att det förmodligen blir operation eftersom hjärtklaffsfelet är ett tillstånd som inte går att medicinera bort utan det måste till en operation. Även om jag efter en viss justering av min medicin mår hyfsat just nu. Än vet jag inte hur illa det är men det kommer undersökningen jag skall genomgå på måndag visa. Men jag har redan ställt in mig på att bli opererad. Att genomgå en hjärtoperation är inget jag ser fram emot även om jag av erfarenhet vet att det kommer att bli mycket bättre när allt har läkt. Men det är ändå nervöst innan det har hänt. Det handlar ändå om mitt hjärta.
Tommys sida 